Vardagsglimtar: Vår på riktigt!

Våren har gjort sitt intåg och det firar jag med ett vardagsglimts-inlägg på den här stackarns bortglömda bloggen. Ja, hallelujah för att ljuset är här! Solen! Våren! Livet! Nu i veckan kom i och för sig värsta bakslaget, med snöstorm och dikeskörningar, men det ÄR ju faktiskt bara tillfälligt. Snart är det varma härliga vårdagar igen. Här är lite av vad vi haft för oss den senaste tiden, börjar med det bästa: 1. Diskat upp solbrillor och satt dem på näsan. 

2. Jobbat. Rätt mycket. För mycket, i ärlighetens namn. Femtiosju bollar i luften och så vidare. Men från och med den här veckan, eller nästa, borde det börja återgå till en human nivå och det är jag tacksam över. Vi har haft massvis med jobb på Vibb (cred till Jonas här, det är han som fått dra nästan hela det lasset), jag fick plötsligt beställning på tio barntavlor och en större målning och så har det funnits mycket att göra även på Kloink. Det klumpade helt enkelt ihop sig.

3. Geggat och lekt i vårens vatten. Jag minns barndomens diklekar. Och lyckan förknippad med dem. Så jag vägrar gnälla på dem när de kommer in indränkta i lera och luktar som gamla blöta hundar.

4. Struntat. I rätt mycket. Bland annat i att hålla tipp topp ordning på prylarna. Leksaker överallt, otorkade bord och ett inferno i tvättstugan.

5. Vårstädat. Samtidigt som vi struntat i städning, så ha vi faktiskt städat lite extra. Inte så mycket finlir utan liksom grovt. Bort med smuts. Gått med trasa och hink och tvättat dörrar och klibbiga möbler. Härlig känsla! Och då gör det faktiskt inte lika mycket att det ligger lite prylar här och där och överallt.

6. Plockat in våren. Bukett efter bukett, har de små älsklingarna kommit in med. Tills vi inte hade några minivaser kvar.

6. Och så har vi ju Bokat. Nästa familjeäventyr blir i höst och det bär av till Grekland en månad. Kreta närmare bestämt. Känns egentligen inte så mycket som ett äventyr, mer som en bekväm charterresa till sol och bad. Även om det inte alls är charter och vi kommer bo i en grekisk familjs hus – vi på bottenplan och de på våningen ovan. Skönt ska det bli. Fick hejda mig från att redan nu packa snorklarna. (Klimatångest och flygskam? Jo. Mer om det i ett senare inlägg.)